Mother is the word for god on the lips and hearts of all children. Heroin is bad for you. There’s a little girl on the streets waiting for her mother (the crow, 1994)
Ännu några år kommer han tro att jag kan blåsa bort all smärta och skrämma bort oro och olust med pussar, kramar och lek. Det finns ingen sentimentalitet i detta från hans sida, det är fråga om ett krasst konstaterande: Mamma är bäst i världen, och hon finns i världen för att finnas till hands.
För det mesta är jag bara ödmjukt tacksam över att få vara hans mamma och få älska på ett sätt jag aldrig älskat förut. Men ibland, ibland blir jag rädd och ledsen. Hur skall jag kunna vara en sån mamma som han tror att jag är och som alla barn behöver. Inte nog med att jag är tankspridd och oorganiserad, jag är kroniskt psykiskt sjuk med potentiella manier och depressioner.
Om man undrar hur det är att växa upp med psykiskt sjuka föräldrar så kan man besöka kuling.nu eller läsa någon av de många bloggar och böcker som finns i ämnet. Enligt kuling.nu har barn till psykiskt sjuka föräldrar berättat att:
-
De har känt sig annorlunda än andra
De haft skuldkänslor, skämts, varit ledsna, besvikna och ibland arga
De har fått ta ansvar för sin egen förälder – blivit förälder åt sin egen förälder
Ingen har tagit ansvar i familjen och satt gränser – ingen har bestämt vad man fått göra eller inte göra
De har inte kunnat lita på sina egna känslor
De har förnekat sina egna behov och känslor
De har varit rädda för sin egen förälder
De har varit oroliga för att föräldern ska ta sitt liv
De har varit oroliga för att inte få bo kvar hemma tillsammans med föräldrarna
De har haft tankar på att ta sitt eget liv
Hur kommer min sjukdom att drabba min son? Kommer han undan med en bipolär morsa eller har han också belastats med mina sjuka gener? Kommer han utveckla bipolaritet eller schizofreni (sjukdomarna är genetiskt besläktade enligt en svensk studie)?
Men mina gener var en förutsättning för hans liv och jag är frisk! Om jag fortsätter att vara rädd om mig kanske min dosett fortsätter vara det enda synliga tecknet på kronisk sjukdom. Det vet jag att han kan leva med. Även om jag är oorganiserad och tankspridd, även om jag inte kan allt.
Bara att du ställer frågan och oroar dig visar att du är en mycket bra och kompetent mamma. Alldeles säkert den bästa mamman för ditt barn.
Jag tror att de flesta föräldrar i världen har något de oroar sig för.
Det är nog snarare så att de värsta föräldrarna är de som inte bryr sig, och inte oroar sig alls, de som inte älskar sina barn hett.
Försök att se din sjukdom som en tillgång nu när du de facto har den. Du kommer antagligen tidigt att kunna se och tyda signaler på om din lille grabb skulle bli sjuk själv. Då kommer det vara din förtjänst att det inte behövde gå för långt, och inte ditt fel att han blev sjuk.
Massa kramar från en lika orolig mamma som dock försöker se det positiva i saken istället. Resten kan man inte göra så mycket år.