Olivia är bipolär
Om manodepressiv (bipolär) sjukdom, psykiatrisk vård och personlig integritetArkiv för augusti, 2008
Känsliga patienter bör inte informeras
I en forskningsrapport där innehållet i medicinska journaler från rättspsykiatrin har jämförts med journaler från allmänpsykiatrin kan man under rubriken Etiska frågeställningar läsa:
“De personer som identifierades till kontrollgruppen i denna studie är en känslig grupp. Minnen från vårdtiden inom psykiatrin kan väckas till liv och kan i vissa fall vara obehagliga. Det kan vara kränkande att informera personer om att deras journal skall jämföras med journaler där personerna är dömda för grova brott. Därför gjordes ett etiskt övervägande att ej informera kontrollgruppen.”(Turtell,2003)
Författaren kringgår problematiken med att använda icke avidentifierade journaler genom att åberopa klinikchefens godkännande, sin tillgång till journalerna genom sitt arbete, att materialet i rapporten är avidentifierat och att studien kan sägas vara ett internt kvalitetsarbete.
Det gör mig upprörd att författaren använder patienternas skörhet och påstådda oförmåga att hantera tankar på sjukhusvistelsen, som en ursäkt för att undlåta att informera dem. Jag köper det inte. Författaren får gärna höra av sig och rätta mig om jag har fel, men jag tror inte det var de etiska spörsmålen som avgjorde frågan. Det var rädslan för att n=8 skulle bli n=0, att patienterna skulle motsätta sig studien och därmed omöjliggöra den. Det är alltså pragmatiska skäl, inte etiska som ligger till grund för författarens beslut.
Litium och Flickan under gatan
Öppet brev till Anders Roslund och Börje Hellström med anledning av boken ”Flickan under gatan”
Han räckte henne en vit papperspåse. Hon visste vad den innehöll. Sjuttiosju stesolidtabletter, sextiotre mogadontabletter och tre lithiumtabletter.
– Det räcker precis till nästa vecka.
Jag tycker att det är stort att ni tar ett samhällsansvar genom att lyfta fram problematiken kring gatubarn. Det var trevligt att sommarläsningen innehöll mer än mord som tidsfördriv. Jag är övertygad om att de flickor ni intervjuat i samband med Flickan under gatan känner att ni tagit vara på det förtroende ni fått genom deras berättelser.
Något som återkommer i gatubarnens berättelser är svaga föräldrar, de missbrukar och/eller är psykiskt sjuka. En viktig insats för barnen borde därför vara att hjälpa föräldrarna att vara friska och nyktra föräldrar. Jag tror ni håller med. Därför kan jag inte förstå citatet ovan. Jag kan inte förstå vad tre litiumtabletter gör i Jannikes pillerpåse.
Ni kanske med detta vill påvisa att Jannike är bipolär, ett rimligt antagande då bipolära är en sårbar grupp, men det håller inte. En normaldos för bipolära är fyra tabletter (4*42mg litiumsulfat ) om dagen och det tar cirka en vecka innan koncentrationen av litium i blodet stabiliseras. Tre tabletter gör ingen skillnad, de skyddar inte mot bipolära skov och de kan inte användas för att tillfälligt dämpa ångest.
De flesta människor vet inte så mycket om litium. Några känner kanske till att det är en metall som sorterar under vätgas i periodiska systemet men de flesta associerar nog lite vagt till psykisk ohälsa och kanske något om någon som var psykiskt sjuk och gick på litium. Namnet är vackert, kvinnligt, giftigt och förföriskt. Ett namn som gjort för att vara med i en uppräkning av farliga substanser, och visst låter det bra i dikten men är det så bra i verkligheten?
Det finns en tydlig koppling mellan bipolär sjukdom och destruktiva beteenden. Enligt forskarna är bipolära den patientgrupp som har störst risk att ta sitt liv, mellan 10-20% av de bipolära begår självmord och kanske så många som 50% söker någongång den utvägen. ”Självmedicinering” med alkohol och illegala droger är inte ovanligt, inte heller missbruk av läkemedel. Trasiga människor tenderar att skada personer i sin närhet, så också bipolära. När barn lämnar sitt hem för gatan kan orsaken vara en förälder med en misskött bipolär sjukdom.
Litium har sedan 50-talet framgångsrikt används för att förebygga maniska och depressiva skov hos personer med bipolär sjukdom. I slutenvården kan litium användas för att bryta akuta manier, men vanligen är det andra preparat som används i de situationerna. Litium dämpar inte ångest och andra känslor, och intresserar inte läkemedelsmissbrukare. Att indirekt påtala att litium är att jämställa med bensodiazipiner (stesolid och Mogadon) stärker den negativa bilden av litium.
Den bipolära kan leva ett normalt liv. Hon kan arbeta, gå till lekplatsen med sina barn, klappa katter och göra äppelmos. De enda skillnaderna mellan den bipolära och den ”friska” är att den bipolära måste leva i skuggan av risken för nya skov. Hon behöver vara noga med sin medicinering och vara försiktig med stress. Den vanligaste orsaken till återfall är att bipolära slutar med mediciner, inte helt sällan genom påtryckningar från omvärlden, ibland helt subtila.
Jag förstår att den aktuella passagen inte är mycket att göra åt i nuläget, min förhoppning är att ni inför framtida böcker gör en bättre research kring psykofarmaka. Jag hjälper gärna till.
Med vänlig hälsning,
Olivia Lind
Olivia är bipolär 