I lördags läste jag en artikel i SVD om bipolär sjukdom och vikten av rutiner. I artikeln berättar Åsa Röjdeby på ett öppet sätt om hur rutiner håller henne fri från skov. Det framgår att Åsa inte alltid lyckas upprätthålla de där rutinerna, men att hon kan återta dem igen och igen. Det känns trösterikt, då är jag kanske inte ett helt hopplöst fall.
Jag vet att sömnbrist både är en trigger och ett symtom på begynnande mani, ändå sitter jag uppe och ”skall bara” tills klockan är över 12…
Jag vet vad jag bör äta och vad jag inte bör äta, men det tar tid och ork att laga mat även snabba rätter. Varför finns det så få take-away med god, fiberrik, kalorisnål mat? Ibland funderar jag på att äta pulver, mest för att slippa fundera på vad jag skall äta. Men pulverdiet innebär stress och stess ökar risken för skov och skov medför en tempoförlust på omkring ett år och mer lidande än jag orkar fundera över.
Jag vet också att motion är bra för mig, men det är svårt, inte omöjligt men svårt, att ta sig till gymmet när man är trött och längtar hem.
Jag vet också att det här bara är gnäll och fåniga ursäkter. Det är skönt att träna, det är ganska kul att laga mat och sängar är mjuka och behagliga platser! Slutgnällt.
Olivia är bipolär 
Men det står väl ingenstans i ”rutinhandboken” att man inte får gnälla lite? 😉
Hoppas du får sova gott.
Kram