Det har lättat. Det var nog promenaden, den gjorde susen! Efteråt tog jag med mig alla glasburkar, nästan två fulla papperskassar, och gick bort till återvinningsstationen. Klockan var tio på kvällen, men folk var ju vakna så dags och på en lördag ingår väl klirrande och krossande i ljudbilden. Stegräknaren visade 2000 steg fler när jag kom hem.
Det har lättat. Dimman. Jag är inte trött längre! Nu orkar jag diska av diskbänken, nu orkar jag skriva fast klockan är mycket och fastän jag inte druckit något te. Jag inte bara skriver, jag kan lämna halvdana meningar till att förbättras en annan gång, och skriva vidare. Det är ovanligt. När det kommer till text brukar min kapacitet strypas av självkritiskt granskande.
Jag mår bra nu. Förut var jag rädd för att tröttheten och sömnbristen skulle trigga en mani, men jag är inte rädd längre. Jag mår bra. Jag känner mig lugn. Jag känner mig…eh…lite kåt.
Om man skulle försöka sova lite iallafall….
Olivia är bipolär 
Hej Olivia,
Hittade hit genom ett tips! Hittar ingen mail eller liknande till dig men jag är också manodepressiv så om du vill får du länka till min blogg, http://cherinne.blogg.se/. Skriver i perioder… mest när jag mår dåligt;-)
Lycka till med viktminskningen:-)